Smärtande livmoder och våfflor

Ännu en afton sitter jag hos lovern alldeles ensam. Känns lite mysigt faktiskt, nästan som om vi bor ihop. Obehagligt men ändå mysigt.

Jag är en mes, jag vet!

Har alldeles nyss smällt i mig 3 våfflor med chokladsås på, eftersom jag var alldeles för lat för att vispa grädde. Lite beröm bör jag ha eftersom jag faktiskt orkade vispa ihop smetjäveln. Det, mina vänner, är inte illa pinkat utav mig! Mens-cravings De Luxe! (Mens är även orsaken till min trevligt smärtande livmoder)

Igår lattjade jag runt i loverns lastbil (Ja, han är lastbilschaffis, Typiskt manligt!) Jag fnissade ihjäl mig utav någon konstig anledning. Kanske för att jag blir som en liten skitunge som vill trycka på alla lysande knappar hon ABSOLUT INTE får trycka på? Eftersom jag var/är rädd om mitt och min lovers liv, lät jag bli knapptryckandet. Förnuftigt.

Idag, har min älskade vän M kommit hem från Afrikatt. Hon har härjat runt bland massajer i ca 3 månader. Det har värkt i hjärtat efter längtan! På fredag ska vi fira hennes hemkomst med hembakad tårta som ska se ut som ett manligt kön, hon ska få svara på frågor kring vad som har hänt under dessa 3 månader hon varit borta (Fel svar = Straffsnaps) och vi ska även passa på att krama ihjäl henne!

Och idag har jag lattjat med mina kolpennor. Är ganska nöjd med the result.

Nu ska jag tvinga i mig den sista våfflan som är alldeles ensam ute i köket. Jag tror att den längtar efter att få återförenas med sina kamrater.

Smisk på stjärten!